Förväl, 2016

2016, vilket satans jävla år! Och jag tror tyvärr inte att jag är ensam om att känna så. Ska bli ganska skönt att gå vidare, även om det egentligen bara är en siffra som ändras. Känner redan av och njuter av ljuset som stannar i alla fall en halvtimme längre om dagarna och som förhoppningsvis för med sig lite välbefinnande.
 
Vet inte om jag orkar eller om det är lönt att göra en fördjupad årsresumé i mitt fall.. I korta drag innehåll detta året en tragisk och otroligt jobbig start, bara ett par dagar in på året, med en hastig bortgång av vår kära kanin Elsa. Kändes som om det satte ribban för resten av året också. Hela våren gick åt att sörja och försöka tänka på annat. Såg till att knappt vara hemma och när jag väl var det möblerade jag om och gjorde alla möjliga saker för att få förändring. Färgade till och med håret rosa och tatuerade mig spontant. 
 
13 april
 
En nu, bästa vän, förstod min situation och tog sig ner till mig i Malmö ifrån Göteborg i april. Det var första gången vi sågs på säkert fyra år. Den återvunna vänskapen har betytt så mycket för mig och hjälpt mig genom väldigt många mörka dagar. Tyvärr har det varit en relation på distans (men förhoppningsvis inte mycket länge till, visst Anna!?). 
 
Kravet efter förändring fortsatte och jag tog beslutet att söka in på skola och i väntans tider kom sommaren. Sommaren började med en stor och lyckad fest för min kära mamma som fyllde 50år. Vi firade henne i trädgården med massa släkt och vänner och min present till henne var en diamantring. 
Jag hade för första gången en riktig semester på tre veckor men jag minns knappt vad jag gjorde förutom att jag och Robin var i Smögen i en vecka, men där var så himla dåligt väder att det knappt kändes som en semester. Lite vila och tid ihop fick vi i alla fall! 
 
2 juli
 
Mitt på sommaren fick jag reda på att jag hade kommit in på skola. Lite vemodigt, men spännande. Från att ha en fast anställning i butik där jag p.g.a. kryphål inte kunde få tjänstledigt och därför sa upp mig, till att bli student och plugga kriminologi var en jobbigare omställning än vad jag hade förväntat mig. Även nu, efter en termin av de sex jag ska gå, vet jag fortfarande inte om jag tog rätt beslut. Även en nära vän kom in på skola, men i en annan stad. Hennes flytt blev också jobbig för mig, hon fyllde upp min vardag mer än vad vi nog både kunde tro. Men man saknar ju inte något förrän man mister det, right?
Men ljuspunkten under samma period har varit nytillskottet här hemma - katten. Theo, som vi kunde skaffa efter mycket allergitestande för Robins skull, visade sig vara den mest perfekta kisen man kan tänka sig och som pricken över i:et så tål Robin honom!
 
30 september
 
Under hösten har jag mest gått och grublat. Gör jag rätt sak? Vad ska jag göra annars? Vad vill jag ens göra? Det jobbigaste har varit att inse och acceptera att jag har varit inne i en vad andra skulle kalla för depression och att jag inte vet om jag är helt fri ifrån den än. Jag vet inte vad jag ska göra. Har tappat både hår, ork och social förmåga i och med det här och självkänslan är lika dålig nu som under puberteten. Fortfarande inne på det här med förändring som en quick-fix, så pass att jag precis som i början av året nu sitter med nyanser av rosa i håret, hah! 
 
På julafton vann jag 60kr på en trisslott som jag fick av pappa och jag har nu hämtat ut två nya. Jag tänkte skrapa en under slutskedet av 2016 och en under början av 2017 för att se om turen kanske vänder nästa år, allt för att tillfredställa den vidskeplige.
 
Här har vi då en liten sammanställning av mitt år. Sen behöver vi ju inte gå in på årets globala politik, krig, förluster och skit. Det känner alla till. Så, 2016, vi ses aldrig mer.




Name:
Remember me?

E-mail:

URL/Homepage:

Comment: