Nattliga tankar

Jag har blivit så jävla likgiltig inför saker och ting. Över nio månader sedan jag skrev här. Tidigare hade jag blivit stressad över det men det verkar nästan som om jag får mindre och färre krav på mig själv med tiden. Men som i alla fall brottas min känslosamma sida med den rationella. Att ja, det kommer vara kul att kunna gå tillbaka och kunna läsa om hur livet var, men det är inte heller tillräckligt intressant att läsa om. Det är skönt att skriva av sig men det är ännu bättre att prata av sig. Nåväl.. Oavsett, på något sätt hamnade jag här ändå. En måndag kväll, kl 00.37. Om ca 6h ringer larmet, då ska jag jobba min fjärde heldag i rad, på mitt gamla jobb som nu under studierna är mitt sommarjobb. Ikväll unnade jag mig ett glas vin och choklad eftersom jag inte fick en normal helg. Jag kan inte sätta fingret på hur jag hamnad här, men det gjorde jag. Och för att ta tillfället i akt tänkte jag väl dela med mig av det som hänt i stora drag under dessa nio månader.

Som från en klar himmel skrev en person till mig i september, en person som kom att betyda oerhört mycket för mig. Vi har sedan dess umgåtts, mest på distans men också haft väldigt fina helger och andra tillfällen ihop. Efter några månaders sällskap blev jag kär. Nu om tio dagar flyttar denna person till Malmö och jag ser fram emot att se hur vår relation kommer att utvecklas med detta.
Har även fått en helt annan umgängeskrets. Antar att det är en natulig process, i alla fall i mitt liv. Att vänner kommer och går. En av dem jag har lärt känna är en utav de finaste personerna jag fått kalla min vän. Det är otroligt häftigt att komma en person så nära. 
Samtidigt under denna period har jag blivit något så otroligt skoltrött. Jag är osäker på mitt val men nu med bara ett år kvar kommer jag inte ge upp. När jag minst anar det står jag med en krim-kandidat i handen. Förhoppningsvis kommer jag plugga 30hp foto till hösten, ta en paus från det teoretiska. 
Apropå foto; Som jag lovade mig själv har jag sedan höstas fotat betydligt mycket mer frekvent än tidigare. Kameran hinner inte alls bli lika dammig som förut. Om planerna går vägen kommer det dessutom bli ännu oftare från och med september. 
Katterna Theo och Hugo tycker lika mycket om varandra nu som då. Hugo går mig ibland på nerverna, välter växter och prövar mitt tålamod. Men kärleken jag känner för dem är värd städandet efter dem.
 
Öh. Nu tog det stopp. Tankarna försvann. Hade nog en vision med detta från början med tappade den längs vägen. Som sagt, ganska likgiltig. Får se om det dröjer ytterligare nio månader tills jag skriver eller om det kanske redan blir imorgon. Går som på autopilot, tar en dag i taget och inväntar semestern. 
 
Från ett utav vårens fotoäventyr.
Untitled